Självplågare?!
Undrar om man kanske ska sova i sängen i natt istället för på soffan?
Har sovit på soffan sen förra måndagen för det har känts ensamt i sovrummet och i vardagsrummet har jag en tv som kan hålla mig sällskap.
Men efter samtalet idag så känner jag att det var inte värt det, varför känna så när känslorna inte är besvarade? Varför vänta på något som aldrig kommer att hända?
Kommer ta lång tid innan jag vågar släppa in någon in på livet igen och tillåta mig själv att känna något för någon annan igen.
Jag förstår inte varför man utsätter sig för saker som man vet inte kommer få en att må bättre?! Som att försöka få svar på alla frågor som man har, man blir bara mer förvirrad för det finns inga svar att få!
Det finns lite olika faser som man går igenom när något sånt här händer, först är man ledsen och sårad och fortfarande hoppfull att killen i detta fallet ska ångra sig och komma tillbaka, sen kommer bitterheten, hatet mot personen, och fasen man vill komma till är ju då FUCK IT, jag är awesome jag klarar mig utan honom, jag förtjänar och kommer hitta någon bättre!
Jag är nu i bitterhets fasen och är inte jätteglad alls, jag känner mig arg och önskar inte snälla saker mot honom just nu, och jag hoppas och vill att han ska må lika dåligt som jag gör!
Förhoppningsvis går jag över till sista fasen rätt så snart så jag slipepr det här för nu orkar jag inte ligga sömnlös på nätterna och att hjärnan brinner upp av tankar som snurrar där inne, tankar som kan jag inte ge honom det han behöver? Är jag inte tillräckligt bra? Jag är patetisk, ge dig för fan! Hur kunde det bli såhär, vi som hade det bra?
ja listan på tankar är lång men det är dom som tar mest plats just nu!
Jag förlitar mig på karma som jag alltid gör ;)